Definiera en vanlig version
Innan du ställer in tempot, se till att laget studerar samma riktningar, placeringar och övergångar. Vanor från olika versioner ger avvikelser som snabb upprepning inte löser. Välj riktmärken med läraren och notera de punkter där vanorna skiljer sig åt. Kollektivt arbete består inte i att låta alla gissa vad de andra gör.
Observera avgångar och slut
Två tekniker kan hända tillsammans efter olika förberedelser. Titta också på ögonblicket när rörelsen börjar och när nästa övergång blir möjlig. Ett lag kan korrigera en kort passage innan de gör om det hela. Den önskade synkroniseringen kräver inte att man offra individuell organisation för att till varje pris gå med i en partner som redan har lämnat.
Dela läsbara markörer
En vanlig markör kan vara ett andetag, en övergång eller ett ögonblick i sekvensen; dess val beror på studieramen. Konstgjorda signaler som används i träning är inte automatiskt tillåtna i tävling. Kontrollera tillämplig policy istället för att anta att alla synkroniseringsmetoder är tillåtna. En extern observatör hindrar alla från att bara utvärdera sina egna förnimmelser.
Separera målen för en session
En session kan fokusera på individuell precision, en annan på en gemensam korsning. Teamet tjänar på att veta vad det utvärderar innan de repeterar. Att filma flera vinklar, när det är tillåtet, kan avslöja en lucka som döljs av utövarnas inriktning. För en turnering som involverar ansökningar som presenteras för flera personer, se de specifika kraven för evenemanget; de är inte identiska överallt.
Kontrollera förståelsen
Är det tillräckligt att avsluta en teknik tillsammans för att visa bra synkronisering?
Se svaret
Nr. Avgångar, övergångar och kontinuitet ger annan information.