En dynamisk relation
Maai gäller avståndsförhållandet mellan utövare med hänsyn till deras medel och rörelse. Räckvidden för en knytnäve är inte en fots; steget som föregår och returen som följer räknas också. Go no sen betecknar ofta ett svar efter det motsatta initiativet; sen no sen en åtgärd under dess utveckling. Exakta definitioner varierar mellan lärare. Läsningen av avsikten är konstruerad med instruktioner, inte genom att slumpmässigt hoppa in i utbytet.
Från överenskommen till variabel
Gohon kumite och sanbon kumite organiserar flera överenskomna attacker. Kihon ippon kumite isolerar en; jiyu ippon kumite introducerar mer rörlighet; jiyu kumite tillåter ett friare utbyte enligt instruktionerna. Frihet ökar osäkerheten. Det går framåt med kontroll, kommunikation och förmågan att respektera ett stopp. Arbetsformerna lägger inte på samma distans eller samma takt.
Observera ett föränderligt avstånd
Två stillastående personer kan vara utom räckhåll och sedan komma i kontakt vid första draget. Det användbara avståndet mäts därför inte bara i centimeter. Det beror på den tid som krävs för att agera, vilken inriktning som väljs och tillgången på stöd. I en överenskommen övning låter en startvariant dig undersöka vad som förändras utan att lägga till alla osäkerheter i fri strid. Ett för stort steg kan stänga möjligheten till en andra åtgärd. Ett systematiskt steg tillbaka kan överlåta initiativet till den andre. Dessa observationer blir arbetsfrågor.
Introducera en osäkerhet i taget
En instruktion kan först fixa tekniken, sidan och attackögonblicket. Läraren kan då göra en enda variabel fri, till exempel tidpunkten för avgång. Utövaren lär sig då att uppfatta information snarare än att gissa hela situationen. Om flera variabler ändras samtidigt blir det svårt att förstå orsaken till ett misslyckande. Rollerna och stopperna förblir tydliga. Denna gradvisa övergång från den överenskomna till variabeln hjälper till att koppla de tekniska grunderna till beslutsfattande, utan att reducera kumite till en recitation.