Rörelsen har flera element
En teknik kombinerar stöd, ben, bäcken, bål och lemmar. I en långsam övning, identifiera deras relation snarare än att leta efter en del av kroppen som är tänkt att förklara allt. En snabb arm indikerar inte automatiskt bra organisation; en spektakulär rotation heller. Instruktionen beror på gest, position och riktning. Fråga vad som ska förbli stabilt och vad som bör förändras i övningen som studeras.
Jämför orienteringar
Hanmi och shomen betecknar vanligtvis kroppsriktningar som påträffas i kihon. Deras exakta genomförande blir tydligare med skola och träning. Jämför på samma grund en avgång och en ankomst som läraren begärt. Titta för att se om foten rör sig ofrivilligt eller om axeln slutför rörelsen på egen hand. Jämförelse blir mer användbar när du vet vilken orientering du letade efter, istället för att bara bedöma den sista bilden.
Förstora inte en rotation av princip
Synlig amplitud motsvarar inte ett universellt mått på effektivitet. Större rörelse kan komplicera banan, räckvidden eller sekvensen. Leta först efter en organisation som är reproducerbar i en bekväm hastighet. I en rörelse roterar bäckenet inte nödvändigtvis som vid en teknik som utförs på plats. Att behålla samma kriterium i olika situationer kan därför ge en olämplig korrigering.
En observerbar avkastning
Filma ett långsamt test framifrån och sedan från sidan, om dojon tillåter det, och förbered en fråga. Målet är inte att beräkna en ideal vinkel på en bild. Upptäck istället en paus: armen har redan kommit medan rörelsen fortsätter, foten justeras om efter tekniken eller bålen lutas. Läraren kan sedan relatera din observation till de specifika instruktionerna.
Kontrollera förståelsen
Kräver alla tekniker samma höftrotation?
Se svaret
Nr. Väg, position, rörelse och instruktioner modifierar förhållandet mellan kroppens olika delar.